Idag var det äntligen dags för Bellas premiär i lydnadsklass 1. Tränade så flitigt i vintras och allt kändes så bra men sedan blev det bara regn och rusk. När det väl la sig tog spårträningen över och vallningen efter det. Dom få lediga dagar då jag inte jobbat eller rest har inte passat in med lydnadstävlingar.

Blev lite avdamning i veckan med träning med kommendering och de har jag ju verkligen inte tränat på i ridhuset. På en vecka försvann mitt fina skick till rutan och hon började gå in från sidorna eller ta tag i banden och kampa runt med dom   

Sedan är det en liten viktigt detalj och det är att kunna reglerna och hur momenten går till. Som en tröst har inte ngn annan heller vetat det som jag tränat med så till dagens start blev det lite nyheter  

 Lottade nr 3/6 och det var skönt för då upptäckte jag lite nyheter, som att fjärren bara är i två skiften   Väl inne på plan blev jag förvånad över hur fint och fokuserat hon höll ihop min lilla ostbåge. Hon har en räv bakom örat och när jag möter hennes blick av okynne vet jag aldrig vad hon ska hitta på ?

Det lyser hyss om henne och jag får lust att skratta högt men då far ju hon iväg. I språng marsch skuttar hon som en känguru så jag trodde hon skulle dra iväg annars kändes det så himla fint  

I ståendet vet jag att hon när det är folk med på plan så vill vända upp efter mig. Nu blev det en betydligt mindre förflyttning än vanligt. När vi väl kom till rutan springer hon först ut fint, sedan gör hon en kvick undanmanöver och tänker sätta iväg i ett frivarv runt planen   så jag drar till med ett dk STÅ och efter det lyssnar hon och jag får in henne fint. Eftersom hon hörde att jag blev sur sätter hon sig inte upp när jag kommenderar så det blev ytterligare ett dk men jag räddade momentet  

Blev så himla lycklig över vårt första pris och en tredje placering   Det är verkligen ett stort kliv att gå från startklass till 1:an med ett betydligt längre program så för en buse som B är det inte lätt att hålla ihop. Nu blir det mkt mer träning med grupper för att nöta på störning men jag måste säga att det är så himla mkt roligare att jobba ihop med Bella än mot Lizzie som inte alls är lika road som mig.

Det är även så roligt med Bella för blir jag sur efter en dålig träning bryr hon sig inte ett dugg och är som vanligt. Hur jag än kan gapa i vallhagen   eller säga till henne på uppletandet   så rinner det av. Men när hon har varit duktig och jag är så där superlycklig så blir hon så stolt. Hon växer både på höjde och på svansen   Hon går på stela ben och hög svans hem och muppar sig lite när hon väl är hemma. Kolla in alla bilderna, snacka om att känna sig som en vinnare  

 Igår kväll var vi med på en vp träning hemma hos Kåre och Inger. Oj så stor en vp bana är och jag kände mig väldigt osäker över hur det skulle gå med ett så lååångt hemt. Men det gick så himla fint. Körde banan två gånger och Bella skötte sig otroligt bra båda gångerna utan större missar. Blir ju inga direkt raka linjer   men bitvis kändes det riktigt bra så nu ser jag fram emot att gå ett riktigt vp. Inte värre än att man gör om det som på vilka hundtävlingar som helst.

Jag är en person som är dålig på att läsa in regler och instruktioner. Jag fungerar bäst i praktiskt arbete och få lära mig på plats därför kommer jag heller ut lite tidigt och tävlar än att träna och träna till leda. Efter varje gång vet man vart man står men mer erfarenhet i ryggsäcken och större självförtroende, oavsett det är spår, vallning eller lydnad. Men det förutsätter ju att man har en hund som inte jagar får eller går en ur handen, vilket B aldrig har gjort.

Min lilla underbara ostbåge. Matte hittar på så mycket konstigt men hon hänger på med vad det än är   

                                                  
                     Kram/ Susan