Så var det efter många års träning för att kunna starta min vallhund på ett prov. På ngt konstigt vis hade jag anmält mig till min hemma klubbs tvådagarstävling    Kändes så spännande när jag anmälde mig men ju mer det drog ihop sig desto kallare fötter fick jag.

Körde ett genrep med Monika förra måndagen och det gick verkligen uselt. Bella närmade sig höglöp och har varit så jobbig detta löp. Hon har helt klart fått mersmak på karlar   så allt annat har förlorat sitt intresse just nu. Dessutom lyder hon inte eller så har hon fått fel på öronen   

Vill påminna om att denna blogg handlar om MIN uppfattning om proven. Ni som satt uppe på kullen och vid sidan om uppfattade och hörde säkert allt annorlunda men Ni får skriva en egen blogg.

Vaknade på lördagen till piskande ösregn så Lizzie fick vara hemma hos Mamma. Kändes inte så roligt att ha startnummer 30 och sist men jag tog med mig mina läxor så jag skulle kunna sitta och plugga lite…öppnade inte en bok   

Gick ner och gick delar av banan sedan var det domargenomgång och lite förhållningsregler mm innan först start gick.  Tidne på banan var satt till 10 minuter och man fick 4 får, tre tackor och ett lamm och fållan var öppen.

Eftersom B var i höglöp fick hon vara i bilen så rastade jag henne lite i kulisserna men man har ändå inte sin tävlingshund framme en hel dag och låter henne sitta och glo. Domaren dömer ca 6 hundar/timme så det skulle bli en lång och kall dag. Måste säga att jag sällan har varit så nervös och jag kände bara ångest. Såg det ena duktiga ekipaget efter det andra och undrade vad vi hade där att göra. Domare, instruktörer och folk med får gårdar och så lilla jag som skulle tävla. Min uppfattning av vallhundsträffar, tävlingar och kurser är att det råder en trevlig stämning och det är lätt att prata med folk. Eftersom det är Corona tider fanns det inget Café mer än för dom som hjälpte till men dom flesta hade med sig picknick korgar. På bild är det Kåre som äger gården med sin kompis Buster till vänster som skötte grillen   

Axa var med hela dagen och tittade och hon var så intresserad    Regnskurarna kom då och då så hon fick ha täcke men det var varmast i mattes knä. Till lunch gick jag ner till bilen och åt lagom till att en ny skur drog in.

Tittade på väldigt många ekipage och lärde mig mycket av folks misstag, hur dom placerade sig och hur dom placerade sina hundar. Kåre som jag har tränat mycket med kom med ett gott råd när han såg hur nervös jag var ” håll dig ganska nära Bella ” och ” ta det som en träning”     På bild är det Kårs fru Inger som var tävlingsledare, klubbens ordförande Mikaela och Kåre.

När hund 23 gick jag ner och lämnade Axa och tog ut Bella för en rastning och lite lydnad på väg ner till hagen och när 27 gick in på banan gick jag ner till stolpen. Framför mig väntade Carin som tävlade med Monikas fina Bitch.

Jag kunde gömma oss bakom en hästtransport så Bella inte såg ngt. Det är väldigt viktigt att hundarna när dom sitter och väntar inte får se vart dom tar ut fåren när det före är klart. Då är risken stor att hunden springer dit när du skickar. Därför finns det alltid ett skydd som i detta fall de bruna väggarna där hunden får ställa upp sig bakom och vänta utan att se.

Domaren står och tittar att linjen in blir rak när hunden kommer in med fåren. Alla fåren måste även igenom dom två vita bockarna.Fåren har stått högst upp på kullen mellan den vita balen och gula huset.

Nu var jag så nervös så benen skakade och inte en bajamaja i närheten. Tycker det borde vara obligatoriskt vid pinnen   

Jag hade noterat att dom som la sina hundar för kort tappade fåren så dom stack till uttaget så jag valde att skicka vänster och låta henne gå lite för långt för att fånga upp dom. Hon gick ut så himla fint och löd perfekt på mitt första kommando men till min förvåning flyttade sig då denne skock åt höger. Fick dra på en innerflank och hon tog den så fint. Bra att Monika har drillat det med mig   

Blev en lite krok på väg ner men i bra tempo och alla får igenom grindarna. Jag blev så himla glad och stolt och nu var det bara en liten fin krok runt mig för att börja första benet upp. Ska ta henne en pytte liten kort vänster men så säger jag höger och såklart kutar dom fel    Jag blev så himla sur på mig själv så jag glömde bort att kolla linjen. Lärde mig av det misstaget med, bär inte med dig ett misstag utan fokusera på nästa etapp. Alla får igenom andra grindarna och nu låg det kraftigt drag upp mot vänster längst hela sträckan med B kände av det fint och låg och höll dom. Där glömde jag bort Kåres råd ” håll dig nära Bella ” och jag noterar att dom har glidit iväg väldigt långt bort.

Tycker annars B löd mig så himla fint men jag sa en del fel, ibland hade hon lite svårt att gå sakta när jag blåste det så jag fick använda rösten mer men jag tror nog vi fungerar bäst med rösten.

Normalt tycker jag att dela och fålla in är lätt och roligt men min flock var som tuggummi och jag provade allt som jag lärt mig för att få till en delning. Använde mig själv, använde B, tog det lugnt och lät dom komma till ro och till slut fick vi till det men det kändes som på håret.

När vi väl kom till fållan tror jag B var trött för då löd hon inte så bra vilket gjorde att ett får gick ut vid sidan och jag fick göra om men vi hann inom tiden.

Kändes i det stora hela jättebra och Bella skötte sig mkt bättre än vad jag gjort    Vi är på den här nivån och det skäms jag inte för. Jag har inga får och har inte kunnat träna sedan i mars. Först i aug kom vi igång igen men någon riktig banträning har det knappt blivit i år.

Gick ner och tackade domaren och frågade vad jag kunde ha gjort bättre i delningen och hon tyckte jag använde B för mkt och mig själv för lite. Säkert därför hon sedan vad lite trött vid fållan.

Underbara fina Bella slutade på en 15:e plats på sin första tävling med 67 p och en lätt rödgråten matte var så stolt  

Kåre var så glad och kom fram och gratulerade. Utan Kåre skulle jag inte ha kommit så här långt. Han har lärt mig mycket och nu får jag hyra hans får och träna själv   

Vinnarna med sina unga hundar, man kan inte bli annat än imponerad   

På söndagen sken solen och redan på morgonen kunde man gå i kortärmat     Lizzie fick hänga på och hon följde alla dom först 10 hundarna med stor inlevelse. Däremot Axa var trött och sov mycket eller lekte med pinnar.

Banan var helt omgjord på söndagen och såg mkt längre ut men det var den tydligen inte. Istället för fålla var det en ränna på slutet och jag hade startnummer 14. På söndagen var jag inte alls lika nervös. Fullt med flytt fåglar hade samlats på åkern och förde ett jäkla liv.

Gick ner vid nr 9 för att byta hundar och rasta B och när jag kommer upp ser jag hur nr 12 går in på banan. Hade flera gånger kollat om nr 13 hade strukit sig men såg inte det på mobilen så jag gick ner och fråga och jo, dom var strukna så det var bara att kliva in och gömma sig.

Nu visste jag inte om jag skulle skicka vänster eller höger. Dom allra flesta hade skickat höger men många hade även fått lite strul med det då fåren direkt stack åt vänster upp till utställningen så jag bestämde mig för att skicka vänster. Det gjorde hon så himla fint och vi belönades med 45p på hämtat   

Denna gång sa matte inte fel och jag tyckte vi fick ett fint flyt och jag hade bättre koll på linjerna. Delningen gick bättre men sedan valde jag fel sida vid rännan och när jag kom på det var det försent att byta. Fick igenom 3 så det var bara att göra om och då fick vi in alla 4 igenom rännan. Domaren tyckte vi jobbade bättre idag och betygen blev 79 p med en 9:e placering   

Alltså jag var så stolt så ni kan inte fatta. Hade aldrig kunnat tro att vi kunde få ihop det så fint men det är även mycket roligare att gå riktigt långa banor än små korta.

Jag vill främst tacka Kåre och Monika som tagit så bra hand om mig igenom åren. Sedan har jag ju tagit en del privatlektioner här och där som har inspirerat mig och så har jag lagt om träningen. Jag vill även tack Anne-Lie som jag alltid kan bolla funderingar och tankar med.

Sedan satt vi kvar och tittade lite på tävlingarna. Lizzie blir så gasad så hon sov resten av dagen. Bränner tydligen att torr valla med   

Vilket underbart 2020 jag har haft. Plugget går bra, håller på med BE körkort, vågade starta Ik1 och så kom det underbaraste av allt, Bellas A kull som skänker så mycket glädje    Oj vad jag älskar min Axa och att få alla dessa små sms med bilder och fina meddelande värmer så otroligt. Tänk att jag hittat så fina hem till slut för dom alla   

Här är mamma Bella med ngr av sina avkommor som skickat bilder i veckan.

Marie skickade på sin Alan som är väldigt lik Bella med härta i pannan   

Corneli som skickat på Pirat   

Amanda sickade en bild på Fox    

Dom är nu alla igång med olika aktiviteter som vallning, lydnadskurser, trixmoment, agility och så spår. Tack för att ni tar så bra hand om era hundar    

                                                    Ciao/ Susan 

I tisdags blev ludden 5 veckor och utvecklingen går undan. Denna vecka har dom börjat låta mer vilket både är charmigt och mindre kul    Vädret har varit jätte tråkigt men dom får vara ute en stund minst två gånger /dag. Dom tycker det är jätte rolig...

Tiden bar rinner i väg och i torsdags blev dom små tjejerna redan 4 veckor. Har inte hunnit med en blogg men bättre sent än aldrig      Nu är valplådan borta och dom har fått en valphage att busa runt i. Oj vad stort det blev sa dom innan dom bör...

I tisdags blev valparna redan 3 veckor. Dom växer på sig bra och har nu fått börja smaka på valpmat vilket dom gillar och så har tänderna börjat växa ut vilket Bella inte gillar. Hon spenderar mindre och mindre tid hos dom och ser lite lidande ut när...

Valparna blir idag 2 veckor och tumlar runt på ostadiga ben. Tyvärr går det inte längre att lägga upp filmer här men ni kan se några filmer på vår nya fb grupp som är öppen för alla under Manhof’s Kennel. Igår öppnade sig små gluggar till ögon ...

Den 12/3 födde Bella sin andra och sista kull, Manhof`s B kull på dygn 63    Hennes första kull föddes för 4 år sedan den 12/3…ja hur stor sannolikhet är det att pricka samma dag. 5 välskapta tikar och en hane såg dagens ljus och jag är så o...