I torsdags var det så dags för mig och Bella att starta i vårt första vallhundsprov och nerverna dallrade. Kände mig väldigt osäker och hade så gärna haft med mig ngn man kändes som man kunde sitta och prata med och diskutera banan mm.

Fick inte till ngn vallning sista veckan men bästa Sara ställde upp på onsdag kväll för en sista lektion. Väldigt springiga får vilket är nyttigt för Bella. Är fåren för tama och för många vallar på dom så går dom bara i lugn takt och det är relativt enkelt att gå en bana. Mitt mål är att klara av lite piggare får en så,men då måste man få till träning. Bella känner ju såklart av hur fåren är och blir stressad när hon inte har riktigt kontroll, då försvinner lite av lydnaden och det går fortare och fortare för fåren tycker hon är en opålitligt rackare som bara rusar efter dom.

Här går Sara igenom delningen medans jag och B studerar  

På morgonpromenaden fick dom bada och som tur var stannade jag även på vägen och lät B bada för det va jätte hett och dålig tillgång på vatten när vi kom fram  

 Monika som har Lära Hund har jag vallat för under hela Bellas uppväxt och hon har överöst mig med information via sms samt goda råd och jag är så tacksam över att lyckats hitta två så engagerade och hjälpsamma instruktörer som Sara och Monika är  

Monikas tips va att vara ute i god tid för att gå banan i lugn och ro vilket jag tyckte va skönt samt att känna på grinden åt vilket håll den gick och om den va lätt att öppna.

Jag hade startnummer 5 och hann sitta och titta på dom duktiga tävlingsförarna som gjorde sitt prov lätt som en plätt. Skämdes verkligen över att behöva gå in efter dom   då vi är långt ifrån dessa förares klass och under några minuter funderade jag bara på att hoppa in i bilen och dra  

Jag visste ju att det skulle både låta och se betydligt sämre ut när vi tar oss runt   mot när ekipagen innan oss gick, vilket såklart är ett minus för mig när det är en bedömningssport.

Banan var den största som B vallat på och det öppnade upp åt alla håll. Normalt går vi i små hagar där hon inte kan gå så djupt varken bakom eller åt sidorna på djuren. Jag hade noterat att det låg en sjö på vänster sida längst ut när man passerade andra fösningsgrinden så jag valde att skicka henne vänster för jag ville att hon skulle passera sjön och se den innan vi passerade vid fösningen. Jag tänkte att det va så hett så om hon helt plötsligt fick syn på en sjö så kanske hon skulle ta sig ett dopp  (jo en hund gjorde det)

Å andra sidan stod rännan och fållan där och jag misstänkte att hon kanske skulle gå framför dom då det såg ut som ett stopp från stolpen, men icke hon försvann så fint bakom grindarna  

Så fort jag skickat ut Bella försvann min nervositet och jag struntade fullkomligt i vad publiken skulle tänka om oss utan jag gick helt upp i vad vi höll på med. Orkar inte gå in i detalj på hela banan med jag tyckte det va svåra får som hade drag åt två håll, först vid utgången och sedan i fösningen vid utställningen så vi fick verkligen kämpa. Som väntat blev B lite olydig samt uppjagad då hon insåg att fåren inte ville gå med oss och sprang ännu fortare. Försökte verkligen på alla sätt att inte få dom att rusa men dom galopperade på så jag skickade upp B i en lång höger flank men den blev lite för lång då hon inte löd och vi fick till en krok och hon vände flocken.

Vi löste det och sedan tycker jag det flöt på, men sämre än vanligt. På träning har vi gjort betydligt bättre rundor. När man var klart skulle man putta bort fåren ut ur hagen och sedan gå ner till domaren för en genomgång och jag var så glad. Höll på att höja näven   då jag var säker på att vi hade klarat alla svårigheter men domaren öppnade direkt upp med tyvärr  

Jag blev faktiskt besviken och försökte försvara mig med att fåren va så springiga   men domaren kunde helt klokt konstatera att om hon inte legat på så hade dom inte sprungit   Så med ynka 2 poäng i fösningen blev vi ej godkända.

Jag fick faktiskt med mig många fina lovord av domaren men dom drunknade lite i min besvikelse då jag tyckte att vi krigat så fint. Men jag håller helt med om att vi måste bli bättre på att fösa och djupet bakom fåren i hämtat. Lite dålig förlorare har man väl rätt att vara  

Jag har ingen aning om vad som är bra eller dåligt men jag var supernöjd   Tycker Bella skötte sig ganska bra och jag fick gå i skarpt läge för första gången efter 1,5 år av träning. Såg flera andra ekipage och blev både impad... eller inte   Så himla mycket som kan hända och varje flock är unik. Det gäller verkligen att man har sina egna nerver under kontroll och klarar av att lösa problem som uppstår för väldigt sällan går det som på räls för oss med lite olydiga hundar , går ju ännu mindre på räls när man ger fel kommando kom jag på   Brömde min lilla ostbåge som sov djupt innan vi vände hemåt , fika var ho för trött för och inte en hundgodis slank ner

Fasiken vad jag älskar min lilla ludd   hon ger verkligen inte upp och inte ett får skulle hon släppa förbi. Visst hon löd dåligt när fåren stack vid fösningen men hade hon inte stoppat dom och vänt fåren hade vi tappat dom och blivit dikade. Nu fick vi jobba igenom hela banan och jag har lärt mig massor.

Jag kommer inte att panik anmäla till nytt prov eller IK1 som många säger utan jag håller med domaren om att vi måste örbättra våran fösning först och lägga ner träning på det.

När det känns bättre anmäler vi igen. Min hemma klubb har vp i höst så då kanske det passar bättre om vi utvecklas som jag hoppas, eller i september.

Ser ingen anledning att tävla i ik1 innan vi förfinat vår teknik och kan höja oss  Det va så himla roligt så nu vill jag bara träna mera.

                                                  
   Hej då/ Bella bus med matte