Alla inlägg den 18 februari 2016
För dom allra flesta som tävlar handlar det om att få ta det största klivet upp på prispallen, att stå som etta och vinnare. Men även att förbättra sina resultat och ta sig upp på en ny nivå som endast träning kan ge
Så länge jag kan komma ihåg har jag tävlat i flera olika sporter. Det där med tävling plockar fram min Finska sisu och får mig att både träna hårdare och fokusera mer. Jag har i hela mitt liv tränat/ tävlat i olika grenar men utan ngn större framgång. Detta har gjort mig till en bra förlorare
Den mest udda segern var när jag var kartläsare på en mc orientering och vann ihop med min kusin Gerry som chaufför. Annars var jag en ganska duktigt vollyboll och innebandyspelare samt snabb på milen där jag kom två när Kärrtorps gymnasium hade en tävling ute på Hellasgården
Mitt stora intresse för hundtävling väcktes när jag köpte min allra första schäfer bara 14 år gammal. Jag hade letat i ett år men fått nobben av alla uppfödare. Inte ens på ett trevligt vis blev jag nobbad utan nästan utskälld i telefon så tårarna rann, skulle jag aldrig få köpa en efterlängtad schäfer
Så kontaktade jag underbara Solveig på kennel Snickarbos. Kullen var inte född men jag kunde cykla upp och besöka dom så skulle vi prata vid. Uppenbarligen såg hon mitt seriösa intresse och när D kulle föddes i mars 1980 låg det en tik i högen som var till mig. Under alla kommande år tog Solveig hand om mig och såg till så jag blev medlem i Tyresö BK, gick valpkurs, kom på valpträffar, gick på spårträning, mh, mt, HD och så tog hon med mig på utställning, som jag var mest intresserad av. Tyvärr blev Dizzie en fruktansvärd kämpe och slagsmål var det bästa hon visste ända upp till 12,5 år då hon fick somna in. Hua vad jag skämdes när jag fick stå utanför ringen på lydnadsträningarna för D bara ville spöa alla. Vid korningen ville polisen köpa in henne bums för en bra peng men det kom aldrig på frågan
Däremot så vann hennes bror som uppfödaren själv behöll och tävlades av Claes framgångsrik. En dag 1983 visade han mig stöddigt den största bucklan jag skådat och sa ” Tränar du hårt kan du vinna sådana här pokaler”
Varken med Dizzie eller hunden efter Skipper skulle jag vinna en endaste medalj eller ens få beträda den allra lägsta prispallen med och många gånger föll tårarna när man missade ett första pris med 0,5 poäng Tror nog jag tävlade en 15 lyd 1 med Skipper utan ett första pris sedan gav jag upp.
Förra veckan dammade jag av min prishylla som främst är fylld av Dixies och min fantastiks karriär. Att den blev så lång och framgångsrik kan jag tacka Claes för. När jag bar hem mitt pris första gången hade jag helt glömt bort den där dagen 1983 tills jag läste hans namn som var den första att vinna klubbens vandringspokal i lydnad. Jag tänkte direkt att ” nu ska du få se Claes, jag ska plocka hem den här pokalen för gott med 3 raka segrar ”
Och så blev det och dessutom ytterigare två vandringspoklar för bästa lydnadshund.
Det var roligt att se Lena som har Lizzies syster som vinnare 1992
Ofta har jag skrivit på baksidan vart jag var och poängen vilket gör det så roligt att damma av dom. Man tas tillbaka på en minnenas promenad över storslagna dagar. Dixie var ju inte bara bra i lydnad utan spår med och det här var den störst dagen jag har fått uppleva på en spårtävling när vi vann i Enköping bk
Eller Gretzkys först appel spår på Strängnäs Bk. 14 tävlande och jag var så nervös. Men vi vann med 279,5p
När jag rullade in till Enköpings bk var vi hela 19 st startande i lydnads klass ett. Vad hade jag och min stora Gretzky där att göra ? Vi slutade på pallen, inte högst upp men som nr 3 med 180 poäng, en stor dag för oss
Det här är Guccies första appell spår uppe på Heby bk. Jag försökte rasta Gucci hela dagen men hon ville inte skita nervös som hon var Sedan kliver vi ut på ängen strax innan appellplan och hon lägger värsta högen En del tycker jag borde fått avdrag men domaren svarade att hon sket innan planen och då blir det inget avdrag
Vi vann med 298 poäng och det blev min bästa appelltävling jag gjort
Med Porsche blev det inte heller så många pallplatser men vi kämpade på. Det började bra i dom lätta klasserna. Högst upp på pallen med 186 poäng och LP 1 på en av min favorit klubbar Nynäshamn, men sedan fick hon soppa torsk
Ni kanske undrar över mitt och Lizzies största ögonblick ?
Självklart var vår vinst i lydndsklass 3 på Göteborg Grande Prix det största jag varit med om i hundsamanhang, men det tog inte störst plats i hjärtat.
Nej det var några månader tidigare, Rättare bestämt på Österåkers Bk och Tomas Molins minnes tävling. En person som hjälp mig många gånger genom åren med mina hundar. Redan med Dixie åkte jag till honom och tog privatlektioner och genom åren har vi delat många glada skratt och pratat hund över en kopp kaffe på diverse tävlingar
Tomas har alltid gratulerat när det gått bra och stöttat eller kommit med råd när det gått dåligt.
Innan denna tävling hade jag haft en tuff period med många timmars träning som inte gav resultat på tävling. Började tappa självförtroende och litade inte på min hund ute i skogen efter att ha gått vilse uppe i Gävle Funderade på att ta en paus från tävlingar men la istället fokus på lydnaden.
Jag ville så gärna göra vinna denna tävling till Tomas ära och det gjorde vi med. 173 poäng och vår första klass 3 seger Det blev ytterligare 7 pallplatser i klass 3 varav 5 första placeringar och dessutom lossnade det i spåret efter denna dag och vi började även plocka cert i spår.
Men just denna dag gick vi ut i skogen och satte oss på en gren och fällde några tårar Jag hoppades att Tomas var glad för vår skull högt där uppe bland molnen och precis som Claes en gång sa ” tränar man så går det”
Ikväll har jag åter igen varit och tränat uppe i ridhuset för att förhoppningsvis kunna skörda några nya första pallplaster under det kommande året för man kan ju inte leva på gamla meriter, bara minnas och njuta
Jag brukar bara få 7 på tung apport så den har jag försökt träna på men det är svårt för en liten hund på 13,5 kg att lyfta 4 kg. Där förlorar jag 6 eller är det nio poäng?
Men nu börjar hon få till det min sockerbit
Hon var på jäkligt bra humör för hon fixade även hela eliten rutan för första gången Problemet har varit att hon älskar rutan och struntar i att kuta ut till kon först Om ett tag kommer tempot bli bättre, det är fortfarande lite osäkerhet i hela momentet men som sagt, träning ger färdighet och det är roligt när man kan börja sätta ihop momenten
I vittringen vill hon bara ta första bästa pinne om jag ökar tempot. Då rusar hon ut och in, så jag la till ett moment så hon fick tänka lite innan
Har ju det klassiska att tar hon sig tid att leta efter rätt pinne blir det dåligt tempo in, får jag bra tempo tar hon fel pinne.
Men vi tränar på och är på rätt väg.
Blev ju lite väl lång blogg och många kom nog inte till slutet
Men nu blir det ingen mer blogg denna vecka så ni kan ju dela upp den i delar
Auf wiedersehn / Susan
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 | |||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 | 14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 | 24 |
25 | 26 |
27 |
28 | |||
29 | |||||||||
|