Sista tidens oflyt håller i sig och inget kan liksom flytapå som en räkmacka   

 Ett litet glädjeämne i tillvaron är min båt    och nu börjar det bli dags att få upp henne på land.

I våras hade jag ju stora problem att få i henne men det lyckades jag lösa nu i höst genom att betala båtklubben för en vinterplats   

Jag trodde att det var en dag då alla tillsammans la upp båtarna och gick och väntade på att få en kallelse. Styrelsen är verkligen skit och på våren får man till exempel kallelsen om städdag 2-3 ve innan. Kommer man inte får man böter men jag har alltid kommit med på tävlingar just den dagen. Skiter jag i att tävla förlorar jag 250 kr och kommer jag inte och städar förlorar jag 200 kr   

Har påpekat att dom skulle kunna bestämma dag minst 4 ve innan men dom vill väl ha in pengar från oss medlemmar   

Åkte ner till klubben och kollade för 2 veckor sedan och till min förvåning   låg alla båtar uppe på land i en fin radda, men inte min. Jag ringde och frågade varför inte jag hade fått ngn kallelse men fick till svar att det får var och en sköta när dom vill   

Jaha, nu är det fullt och för att få upp min båt till den enda lediga platsen högst upp i slänten måste jag ringa lastbilen och då kan han lika bra köra hem båten för det är lika dyrt.

Chauffören lovade att ringa förra helgen men det gjorde han aldrig och han svarade inte på mina sms, förens i tisdag. Han hade glömt mig och var nu i Thailand i 4 ve men han kunde ordna det när han kom hem   

Vadå? ska jag hacka upp isen då kanske ?

Fan jag blev så sur så jag hade bara lust att sätta ut en annons på Blocket. Skit båt klubb och skit chaufför som glömmer mig   

Vad ska man göra, jo plan B. Köpte kättingar, lås och åkte ner med ett kastspö.

Kastade loss från skitbåtklubben   och puttrade ut på en spegelblank Drevan och bara mös.

Kastade utan ett napp i en timme men precis när jag tänkte packa ihop fick jag ett hugg så spöt höll på att glida ur min kalla näve. Efter 3 minuters kamp ryckte den av tafsen och spinnaren och försvann ner i mörkret. Så häftigt och adrenalinet rusade i kroppen   

Puttrade vidare genom ån och konstaterade att dom VERKLIGEN borde göra ngt åt i sin lada. Blir det mkt snö är det risk att den viker ner sig över ån  

Låste fast min lilla båt mellan två träd, packade ur och så kom föräldrarna och hämtade mig. Nu får hon ligga där i vinter. Det fryser aldrig på i ån och jag går ofta förbi och har koll. Spar ju 2000 kr på att ta upp och lägga i den nu, och det är väl alltid lite plåster på såret   

Ja ja lite oflyt har alla ibland men för att göra mig på bra humör plockade jag fram min nya leksak, lövblåsen  … som gick sönder   

Susade ner på Jula men dom ville inte ens provköra för att se att den var trasig, så förmodligen är det ett riktigt skräp blåsare. Fick pengaran på ett kick men nu har jag ju blivit så förtjust i min blåsare så jag böt upp mig ett par kliv. Åkte hem och monterade min nya och satan i gatan    Den här var både tystare och effektivare   

En granne klagade på att jag inte tänt mitt julpynt än, jag är ju alltid först    Har inte hunnit med alla projekt som tar tid och strular men nu kutade jag upp och tände bums.

Blev så glad och nöjd. Ja det gäller att vårda sig själv   , även med så små saker som julpynt.

När jag ändå höll på med själavård bestämde jag mig för att avboka alla måsten igår, packade in flocken och så åkte vi ut till Taxinge. Regnet öste ner men vi var där redan till 10 så det blev en vacker men blöt promenad innan jag dunkade på porten som första man till fiket kl. 11

Fick trevligt sällskap vid borde av ett gäng hundflock från Nynäs och alla åt lika mycket. Det är svårt att välja där   

Vilken liten och klen rackare   

Vilken söt krake   

Avslutade dagen på Södertälje Bk med en promenad och träning. Tyskarna fick ligga i bilen när vi övade , men Lizzie ville jag träna på att gå i regn. Hon är inte förtjust i det, ja inte jag heller   men man ska väl inte klaga på dåliga tävlingsresultat om man aldrig tränar i regn   

Men nu brydde hon sig inte ett dugg och kröp jätte fint och jag hade faktiskt inget att klaga på   

Lycklig, mätt och nöjd rullade vi hemåt.

Livet krånglar med det är inte så illa trots allt och med lite reservplaner, go fika och själavård blir det riktigt jäkla bra   

                                                  
            Bye bye / Susan