Så var sommarvilan över för flocken och matte har åter igen börjat träna sina hårbollar inför höstens tävlingar. Normalt åker jag inte så långt när jag tävlar då jag sällan är ledig och har tid att ligga över.

 Men nu när uppfödaren till Lizzie har flyttat från Tyresö till Lindesberg tänkte jag att det skulle kunna vara roligt för dom att se hur jag har förvaltat lilla valpen dom sålde till mig för nästan exakt 4 år sedan   

 Det roliga försvann dock då jag tog upp spårningen med Lizzie   

Åter igen var vi tillbaka med struliga spår där hon valde vilt och upptagen var inte ett jäkla dugg roliga, riktigt urtråkiga faktiskt   

 Eftersom jag har varit tvungen att jobba så mkt så hade jag inte heller tid att be ngn hundkompis om hjälp utan vi fick försöka klura efter eller innan jobbet   

Jag var ju medveten när jag gick in i sommarvila att det skulle kunna bli så här och många tyckte jag var dum och borde ha kört på när jag var inne i ett stim av framgångar. Men jag tröttnade faktiskt och behövde själv ägna mig åt ngt annat ett tag. Så är jag och det är inget jag kan ändra på. Jag behöver variation i livet för att må bra och ge träningen den rätta motivationen och glädjen.

Dessutom har Lizzie precis löpt klart så jag gör inte ngn stor affär över att hon är tveksam och lite låg. Jag vet liksom själv hur jag kan må vid löp   

När jag väl blev inringd från 3:e reserv i torsdags tog jag till Quick fix planen som jag egentligen inte gillar. Djurdressyr lärs in noggrant och omsorgsfullt.

En hungrig Gucci och en hungrig Lizzie sattes upp i varsin en gran. Sedan gick matte ut ett spår med matskålen full med schnitzel. Jag selade på L och gick fram till upptagsrutan, sedan böt jag hund och G fick spåra och smaska i sig maten.

He he kan tala om att ngn blev jäkligt arg och protesterade högljutt   vid granen och efter 2 gånger hade jag åter igen en litet ludd som ville gå ut och spåra, visserligen lite het och inte så noga, men hellre det än att inte komma ut ur rutan och nu kan jag jobba vidare från det   

Man är ju lite störd när man tackar nej till två fina middagar fre och lördag för att istället stå ensam ute i skogen på kvällen och tränar och det var lääänge sedan jag gick och la mig kl.22 en lördag, men jag vill ha god tid på mig och jag tycker resan mot målet är helt underbar   

Tomma vägar och gott om tid för små stopp för rastning av flock. Bästa föräldrarna   tog hand om Porschen så hon slapp att ligga i bilen   

Tänk vad mkt vackert man får uppleva om man färdas i ro. Här tog vi en morgonpromenad vid en sjö i Lindesberg.

Var framme redan vid 07 och hade gott om tid på mig att värma upp Lizzie nere på planen och rasta både mig och Gucci. Dagens TL var mkt trevlig och effektiv med tydliga besked och glad uppsyn vilket kändes roligt   

Lottade nr 8 av 11 st vilket jag tycker är för sent nummer. Blir så lååång väntan och först kl. 10.46 gick jag ut mitt spår.

När jag väl stod där utkörd vid min mkt trevliga sph läggare blev jag jätte nervös. Fy om hon inte skulle komma ut ur rutan nu. Vad pinsamt det skulle kännas när alla visste att det var deras uppfödning och jag skulle få åka med svansen hem till 08 land   

Som alla mina uppfödare vet är jag inte så mkt för att hålla jätte kontakt, komma på läger osv. Det finns absolut inget planerat i det men jag har helt enkelt svårt att få till ledighet. Jag besökte t.ex inte Ingalill och Olle som bodde Tyresö mkt mer än Peter och Lotti som bår i Jönköping och har fött upp Porsche. Vill man ha en valpköpare som ny kompis som ringer i ett och kommer på fika ska man alltså inte sälja hund till mig. Men jag ringer eller mailar om det händer ngt av intresse och meriterar alla mina hundar.

Hon kutade ut i full linan men efter halva rutan blev hon lite osäker och drog av på farten, hjärtat for upp i halsgropen och jag tänkte ” fasen nu går hon inte ut”   men så tog hon baksph, vände fint och tuffade bra ut   

 Sedan tyckte jag hon gick segt igen med ovanligt lite drag i linan. Tog lång tid innan första pinnen plockades in och den tog hon med svårigheter.  Tog faktiskt till pinne 3 innan det blev gamla vanliga Lizzie med fart och självförtroende och jag hann tänka många negativa tankar. 28 minuter, bakspår och en pinne bort och då visste jag att ngn chans till cert fanns det inte längre. Men jag var sjukt glad att vi genomförde spåret och inte gick vilse som i Gävle, nu var det bara det roliga kvar   

En person gnällde på att pinnarna hade varit för korta, men jag tog hem mina och mätte. Alla mina var mellan 8-10 cm och det var min sph läggare som hade gjort alla spårpinnar. Personligen tror jag Lizzie hade problem för det var nyklippta pinnar som doftade skog.  Jag har hört att det är svårt för hundarna och tränat på det så tack Benny för tipset i våras   

Direkt när jag parkerade startade lydnaden så jag missade allt prat men förstod att ingen hade gått fullt och många pinnar låg kvar i skogarna, bara en som bröt i spåret.

Olle och Ingalill dök upp och jag spenderade större delen av lydnadsdelen med att prata med dom, rasta Gucci och äta frukost så jag var inte så insatt i hur det gick nere på planen. Måste säga att deras nya klubbkompisar var mkt trevliga och många glada skratt blev det ute på verandan´  

Den enda jag följde noga hela dagen var min hundkompis Bosse med Wilses Jenka och det var riktigt roligt att se dom på planen. Ngr onödiga missar men i helhet ett mkt fint program   

Vår tur att kliva in och Ingalill ville filma nere vid plan. Lizzie är tokig i kennel Mamma så jag var lite orolig att hon skulle kolla efter henne men då tänkte jag rya till.

Blev helt paff då L startar upp med sin absolut sämsta fot på länge. Det var väldigt varmt och hon kändes helt avslagen. Negativa tankar kommer i skallen men så rycker jag upp mig och applåderar upp henne. Publiken undrade nog varför jag berömde henne för ett så dåligt fot men jag ville skaka bort hennes dåliga vibbar och höja henne inför nästa.

Tyckte att hennes inkallning var väldigt fin och så tror jag att bästa Bosse drog igång applåder   så hon höjde sig ordentligt. Hon blir ju så stolt och glad när hon får applåder  Hon höjde sig mer och mer och borta var hennes osäkerhet och tvekan.

 Måste ge domarna en eloge med som skämtade inne på plan och skrattade    Det är så mkt roligare med glada domare än som sist, man blir åthutad av en suring som dessutom inte borde lägga sig i vad jag gör med min hund mellan momenten  

Så var det dags för uppletande och Gucci fick vara med på den långa väntan. Bosse startade med 10/10 och la ribban högt   

Verkade vara många bra resultat av alla nöja hundförare att döma   

Sockerbiten gjorde det bästa hon gjort och plockade in dom på 4 skick, fina ingångar och avlämningar. Nu var det ju föremål jag gillar, stora och rejäla grejer och inte små slemmiga vantar så vi fick med betyg 10/10 . Det kommer jag leva på länge  

Nu blev det en spännande väntan på prisutdelningen och jag var så nervös så händerna blev kalla    Jag trodde Anna skulle plocka hem det men Bosse trodde jag hade en chans. Jag tycker det är så mkt roligare när man inte har en aning och spänningen är kvar in i det längsta. Glädjetårar kom när jag förstod att vi lyckats    Jag som bara ville visa upp en glad och välarbetad hund, så vann vi, tog cert och blev Svensk spårchampion   

Efteråt åkte vi hem till Olle och Ingalill och tittade på deras nya gård, gillade lite kött och åt en smaskig äppelkaka med vaniljevisp    Tycker det var gulligt att vara med hela långa tävlingsdagen och stötta och peppa   

 Mycket trött och lycklig vände jag sedan kosan norrut och tuffade sakta hemåt med två utslagna kompisar där bak   

 Idag fick hon komma upp på hemma podiet för fotografering. 3 st hårbollar satt bakom mig och sukta på godiset, hon ser så rolig ut för hon trodde dom ville ha pipisen....

strunt i den , får vi lite godis   

Inatt sov jag 9 timmar   , det är nog personligt rekord. Jag lyckades t.o.m somna om 2 gånger till under dagen och flocken var inte mkt piggare dom vill jag lova. Det kostar tydligen att ligga på topp   

Tack för alla gratulationer på fb, sms och telefon. Det värmer enormt mycket       

Vägen har ju varit krokig och aldrig trodde jag vi skulle nå så här långt i år. Att hon har kapasitet har jag vetat om sedan ett tag men att vi skulle lyckas i år trodde jag inte.

                                 Kram / Susan och SE SpCH Revalill`s Glizzie Queen