Just nu är det hard work som gäller i livet både när det gäller jobb och privat och i vissa stunder kan jag känna att jag inte riktigt hinner med och borde köpa lite tid av ngn som har för mycket och bara sitter och gnäller över att allt är så jäkla tråkigt.

Kan även konstatera att jag vid nyss fyllda 50 år börjar hamna i en nerförsbacke i kroppsligt förfall    och dom dagliga hjälpmedlen för att kunna ta sig fram blir fler och fler. Var ju inte länge sedan jag opererade in linser i ögonen för att slippa min närsynthet    Otroligt nöjd kunde jag kasta mina glasögon/ linser och känslan att vakna i främmande hotellrum och inte behöva treva efter glasögon som inte fanns där jag trodde jag lagt dom natten innan var obeskrivlig   

Nu behöver jag läsglasögon istället och irriterar mig på dom satarna som ska envisas att tryck in text i nyllet på en    I min ålder behöver man ställa in skärpan och armarna….som blir längre och längre medans jag försöker tyda vad som står   

 Nu har jag löst det igenom att ha en lins i ena ögat. Det klarade min hjärna galant och dom dagliga glasögonen är nu ett minne blott   

Lyckan var ju kortvarig då en ökad huvudvärk började sätta in. Finns migrän i min familj så jag oroade mig för att även jag skulle bli drabbad på ålderns höst    Besökte min tandläkare som jag just den dagen var sur på så han fick sig en uppsträckning. Han frågade konstigt nog    om jag hade ont i huvudet och jag svarade mkt surt att ” ja det har jag, jag får det av tandläkare som gör dåliga lagningar”. Skrattande föreslog han en bett skena att ha i käften under natten. Han tyckte jag hade börjat bita ihop käkarna för hårt på nätterna. Har nu sovit i 2 månader med min skena som är mjuk och inte har jag haft ont i huvudet en gång   

 Tja en viss utbildning verkar han dock ha min tandläkare   

Får ju börja köpa extra kg på flyget snart om det ska fortsätta i detta tempo. Blir ju en halv extra väska med alla linsvätskor, bettskenor och fan ens moster jag behöver    Vojne vojne hur ska detta sluta om detta är resultatet av 6 månader på 50:e året?

Tänkte jag skulle roa mig med en härlig lunch för 2 veckor sedan men kompis satt och gaggade oavbrutet om en hälso coach hon hade träffat förra veckan. Man skulle dra ner på salt och socker, åt man för mycket så gick man upp i vikt och bla bla bl.a Vid våran höga ålder var det betydligt svårare att gå ner än när man var ung.

HALLÅ    Vem betalar en hälso coach för att lyssna på sådant drammel?

 Vi vet väl all att man går upp om vi äter för mycket, men nu är det Jul och då bryr jag mig inte om jag går upp. Det får åtgärdas i januari.

Efter den lunchen gick jag till min tandläkare, ja han som jag var sur på sist. Ytterligare en plomb hade ramlat ut. Tredje plomben som trillar ut det här året och då har jag inte hunnit trycka i mig en endaste ynklig knäck kola ännu    Ligger där med öppet gap medan tandläkaren som vanligt ska diskutera än det ena, än det andra. Fattar han inte att det är totalt omöjligt att svara med slangar och sugmaskiner, järnställningar och tamponger i käften borde han kanske skola om sig?

Frågade när jag var klar varför helt plötsligt plomberna trillar ut?

Det var minsann ingen plomb som trillat ut. Det var en skärva från en tand som lossnat sedan följde en utläggning som gick ut på att när man blir gammal så blir tänderna tunnare och det kan lossna skärvor då och då.

Hade lite svårt att smälta den informationen   

 Jag menar magen blir större och större och det är svårare att gå ner, men tänderna blir tunnare och tunnare. Tycker nog någon tänkte lite fel och borde ha skapat oss tvärt om en gång i begynnelsen   

Förövrigt tror jag inte den rackaren är utbildad för jag betalade bara 500 kr när jag gick. Röntgen, lagning och putsning, lite mysko men han kanske drar av för att jag måste ligga och lyssna på hans dravel helt ofrivilligt under 20 minuter    

Tja har jobbat hårt med gruset nu när Porschen inte får göra så mycket. Även det resulterade med ett besök hos läkaren som satte en spruta i min onda axel med cortison    3 dagar med hemska smärtor innan cortisonet kickade in och nu är det bättre. Tyvärr är det nog samma fel som i andra axeln som är opererad, men nu ska jag börja med sjukgymnastik sedan får jag se vart vi hamnar.

Fint blev det även om det var skit tungt     och hundarn blir inte längre reriga   

Och så fick jag hjälp att köra ner överbliven sten som jag har travat och plastat om inför vinterns oväder.

Och när jag ändå var i gasen täckte jag in alla exotiska och ömtålga växter och hoppas dom åter igen slår ut i blom i vår.

                                                  

          Bye bye / Susan