Blev förkyld för 2 veckor sedan och fick tillslut ge mig och dra av på tempot och inse att the, treo och vila behövdes   

Dag 3 blev det tråkigt så jag krafsade i lådan som innehåller ” kommande projekt”.

Packade upp målarburkarna och så satte jag fart i maklig takt i skuggan. Första projektet var min termometer.  En gång i en svunnen tid glänste den vackert i svart när den överlämnades i gåva till mitt  första hus. Tiden gick, närmare 29 år och glansen fallna.

När jag flyttade in i mitt nya hus började vi montera ner och släng hängrännor, utomhusbelysning mm som var slitet och rostigt. Pappa som förmodligen var en ekorre i sitt förra liv    tog tillvara på termometern som han tyckte var fin. Det tyckte inte jag och jag kommer ihåg att jag blev irriterad.

Jag ville börja på ny kula i livet och kasta mkt av det gamla och jag sa till Pappa att jag inte ville hänga upp en rostig termometer på ett nybyggt hus    utan jag skulle köpa ngn ny modernare som passade in   

Nu har snart 2 år gått sedan dess och jag har typ tittat på termometrar på alla namngivna små och stora butiker som säljer utomhustermometar runt om i hela världen.

Dom är för stora, för små, för moderna, fel färg, tål inte vårt väder…..ja inte en satans termometer har dugt utav typ 476 st   

Finlir är inte min starka sida    Det ska gå fort, jag gör gärna flera saker samtidigt och vill ha snabba resultat.

Men nu att jag där, timme efter timme utan att en enda svart klick hamnade på glaset och jag är faktiskt lite stolt över mitt tålamod   

Nu hänger hon där igen, återställd i forntida glans   

En trontjänare som i ur och skur, år efter år visat att jag ska minsann ta på mig en mössa och vantar innan promenaden, eller lämna koftan hemma.

Inte kanske den tjusigaste termometern mitt Norra öga skådat    men nu är jakten på ny termometer över och jag ler när jag ser henne hänga där. Pappa hade inte en så dum ide trotts allt   

En solig dag 1984 ringde min granne Birgit som var Mamma åt min bästa barndoms vän Roger    Hon hade hittat ett litet hus som var till salu för 310 000 kr i tidningen    Stugan var inte mkt att hurra för men tomten var fin och stor på 6000kv. Ivrigt hoppade jag direkt upp på min cykel och for iväg för att titta på objektet. Jag visste direkt vart gatan låg för i första huset på gatan hade det bott en schäferuppfödare vars valpar jag fick klappa som liten flicka. Han var barsk och sur och upplyste med sträng röst att schäfrar var inget för fruntimmer utan vi skulle hålla oss till sällskapshundar typ Collie eller Golden   

Det var inte lätt att hitta rätt hus nr för på den här tiden var det tjock urskog. Fick kliva av cykeln och under en gran hängde skylten 19. Bestämde mig direkt för att 19 skulle bli mitt blivande hem. Har sedan dess aldrig kastat skylten utan behållit den genom åren som ett personligt minne av att kärlek vid första ögonkastet existerar   

Vad jag ska göra med den vet jag inte i nuläge eftersom min gata har fått nytt namn och nytt nr 8, men jag kommer nog på ngt   

Krokarna fick ersätta mina fula spikar.  Så mina sopborstar inte flyger iväg….utan mig   

Tja, that's all folks. Blev en blogg om gamla historier och nymålade prylar.

                                                  

      Bye bye / Susan