Äntligen är årets sista tunga arbete över för mig och det känns så bra. Men jag måste säga att det var absolut sista gången jag ger mig in på målning av balkongräcken. När det är dags nästa gång blir det utan att blinka ROT eller låta bli för jag kunde aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att det var så tungt   

Fick börja med att tvätta av allt med min nya superborste och målartvätt

Sedan slipa/skrapa bort det som målarna fuskat med   

Sedan var det dags med det lätta, att måla inifrån. Men träet är grovt och det är svårt att få in färgen så jag nötte ut fler borstar och drog på mig en överansträngning i handen    När jag höll i borsten krampade handen så jag klarade bara en sektion åt gången. Tidsoptemist som jag är var det bara inse att över hälsan går det inte att råda och tempot fick dras ner   

För att göra det lite roligare blir det fika. Gratis underhållning står alla pippin av som pickar i sig från fågelhusen. Hundarna är ju totalt värdeslösa som målarhjälp    Ligger bara och skräpar så man snubblar på dom.

Sedan var det dags att ta utsidan.

Fick låna en fiffig ställning av Tommy   men dom sista 2 sektionerna och framsidan krävdes det stege till. När jag tog in offerter på detta jobb hamnade de på 15-22 tusen kr, bl.a för att dom inte fick jobba från stege. Byggnadsställning skulle byggas upp runt om.

Målade det sista hela söndagen. Jag var noga med att binda fast stegen då den stod så nära stupet, men när jag skulle ta ett kliv ner tappade jag ballansen och föll rakt ner i slänten. Som tur var har det regnat mkt och slänten är mjuk, dessutom är jag inte så benig och det blev bara en rejäl grop som från en odetonerad bomb.  Tror jag fick en chock eller så blev skallen lätt islagen för det första jag tänkte på när jag kvicknade till var ” vilken jäkla tur att jag inte bröt av solrosen   

 Stapplade mig upp till altanen med 3 oroliga hundar som hoppar runt en. Får syn på en torr bulle som jag börjar sätta i mig full av förundran över att jag inte brutit ngt. Måste vara det man kallar tröstäta för gott var det inte. När jag insåg att en ängel fångat mig i luften och räddat mig till ytterligare en dag kom salta tårar    Förstår fortfarande inte varför jag började äta på en bulle eller började att grina?

Hade inte så ont som jag skulle ha kunnat haft. men det kanske var chocken som gjorde att man blev lite upprörd. Ganska tur att inte pricka stenmuren eller plattorna som ligger mitt i   

Tacksam och lättad över att det slutade så väl bestämde jag mig för att fira    Veckor av jobb var äntligen över. Var helt övertygad om att jag skulle vara totalt blåslagen och öm på måndag morgon så jag skålade på. Tog helt enkelt en liten fylla   helt för mig själv och skålade över både det ena och det andra.

Vaknade på måndagen utan den minsta smärtan, förutom i huvudet   och infekterade sår på benen. Tror nog det var spriten som läkte inifrån   

                                            Mission clompete / Susan