Jag älskar mitt jobb bakom baren och alla de underbara människor som jag får möta från hela världen, i alla de åldrar    Men det finns en liten baksida som kan lämna en tagg i hjärtat och gör att man grubblar långt efter att lampan släkts i sängen för natten.

En ynka liten % av alla gäster har svårt att förstå ordet  ”NEJ”, och 99 % av dom är Svenska män. Dom kan ha väldigt svårt att förstå att de inte blir serverade efter att ha druckit 23 stora stark, för kompisarna som minsann har druckit exakt lika många öl (hur han nu har hunnit haft koll på det) är ju inte lika berusad….eller not   

 Dom kan även ha svårt att förstå att man inte vill gå ut med dem trotts att de i sina egna ögon är guds gåva till kvinnan    Personligen åker jag hellre hem och går ut med mina hundar (men det vågar man ju inte tala om, man vill ju inte såra deras självförtroende )

Ibland provar de att koppla på sin enorma charm för att få mig att ändra mitt beslut, men när de väl förstår att loppet är kört kommer ilskan och de vackra orden haglar.

Är de födda på 40-60 talet är man en hagga, kärring, sur kärring, kossa eller jävla padda. Eftersom vi människor ständigt utvecklas och språket förfinas har yngre män lite annan vokabulär.

Män som är födda 70- 80 talet vräker ur sig hora, fitta, flata och så lägger dom till personliga påhopp som arsle som en ko, hängpatter eller ta och banta din kossa mm   

Det går ingen nöd på mig och min tunga är mitt svärd, så dom får sina fiska varma tillbaka    Och jag kan garantera att dom allra flest borde titta sig själv i spegeln innan dom klagar på andra   

Dock så blir jag totalt avväpnad när dom kallar mig padda     Medan de fortsätter att skälla och gorma svävar jag bort i tankarna med ett lyckligt flin på läpparna. Det är nämligen så att jag älskar mina paddor, även om det tog ett tag att acceptera mina vilda vänner.

Jag bor nämligen i paddornas mecka och det har sedan jag köpte mitt hus kryllat av dessa kräldjur i div former, färger och arter som grodor. Jag går en runda i min trädgård varje natt och har så gjort sedan allra början. Kollar av hur det gror, luftar hundarna och kollar tjuvar. Igår natt var ngn på grinden och Tyska hundarna for ner med ett jävla liv medans ngn sprang på pigga ben bort på gatan       

Det här är Bigg Boss som går i vackert kopparröd. Hon är väldigt stor och tung, och ni ser klorna på tårna som dom gräver med.

Jag har lärt mig att gå på lätt fot för att inte trampa på ngn padda som sitter på mina gångar och hundarna har lärt sig att inte leka med dom.

Paddor är giftiga och hundarna blir ganska dåliga av dom. Gretzky var trögast av dom alla, jag vet inte hur många gånger han blev dålig, medans Gucci och Porsche lärde sig väldigt fort. Lizzie däremot har aldrig blivit förgiftad trotts att hon ska skutta efter dem. Funderar på om bc kan tåla paddgift bättre än schäfrar?

 Den här är så söt så jag smälter. Den fick lite matrester från Zum för jag tyckte den var så klen om bena   Den fick heta Käck för den satt på ett käckpapper första gången jag såg den.

Får jag presentera Kina, han har sneställda ögon som en Kines med smala springor.

Den sista i bild var så tjock så hon hade svårt att hasa sig iväg   

Grodorna går ju aldrig att fånga i bild. På atletiska ben skuttar dom fort iväg in i buskarna men dom finns i otroligt vackra färger.

Padd hanen är mindre än honan, i 3 dagar satt denna padda runt min staty och glodde. Antar att han förstod att hon hade ett hjärta av sten, men även band paddor måste det finnas ngr som är lite trögare än andra   

Den här rackaren tycker jag extra mkt om, för jag råkade trampa den på frambenet i mörkret förra året   

Kändes ju inte så roligt men den krälade på med ett ngt felvinklat höger framben. Den är lätt att känna igen på sin vita krage under hakan med. Hur som helst blev jag väldigt glad när vi möttes iår igen   

Den här filuren är kvickast av dom alla med ljus vacker färg som glimmar i gul/orange. Jag tycker den har så vackra bakben, leopardmönstrade liksom   . Det kanske är en anna art av padda men den skulle vinna paddornas V75 om den ställde upp   

Dessa bilder tog jag under 2 kvällar för att ni skulle få hälsa på ngr av mina vilda vänner. Ni kanske förstår att det kryllar av paddor. Ni kanske även kan förstå varför jag blir så glad   när gästerna börjar prata om paddor. Vi har en lång och roliga historia ihop och jag vet aldrig vilka jag stöter på under mina nattliga promenader.

Så skäll ni och kalla mig jävla padda, jag blir alltid lika glad.

 Va? Om jag kysst ngn än?

Nej, jag är inte beredd att tack ja till Prinsen ännu   men när jag blir vuxen ska jag prova det. Livet är långt och det är mycket jag ska hinna med innan dess   

                                                  

                 Hej då kära läsare / Susan