Som många bloggläsare redan vet försöker jag sedan lång tid tillbaka att få Kommunen att stå för sina åttaganden och återställa mitt staket som dom rev samt plantera ny häck som dom kastade. Detta har jag ju kontrakt på med kommunen, men trotts tjat så händer inget    .

Dom har ju även satt igen dikena så min tomt är full med vatten    . Skitkul om man vill odla ris men det är inget för en Svenne till potatisätare som mig    . Nu har jag fått rådet att gå vidare till förvaltningsrätten. Det är tydligen dom som avgör tvister mellan privatpersoner och kommuner.

Jag är även sur över att en stor del av mina tujor skulle tillbaka som inte var häck. När dom grävde upp min tomt flyttade dom tillfälligt på lite andra buskar och ställde dom ett par tomter längre bort. När jag bad dom köra tillbaka mina växter struntade  killarna i det och hänvisade till att det skulle kommunen stå för. Kommunen menar nu på att marken är såld till Järntorget så det är dom jag ska be om att få tillbaka växterna av. Som Ni ser har dom inte ens grävt ner kablar och jag har längre inget dike då dom höjde vägen. Så allt skit rinner in på min tomt och det är lika högt med vatten hela vägen upp till gräset.   

I morse tog jag min första långpromenad på ett bra tag då jag blev sjuk för över 1 ve sedan. Har inte varit så risig på många år och det tar tid att få upp flåset igen. När jag är som längst borta ringer min vän P och undrar vart jag är?

Han väntar med en dumper som jag önskat och grävmaskin hemma hos mig. Fasiken vad jag blev lycklig. P vet hur han får en kvinna att kvittra, dumper och grävmaskin = total lycka.  Tar mig på pigga ben så fort jag orkade hem och så satte vi igång.

Jag skottar ut och Perre kör upp jorden. 2 flak får räcka, nu har jag lite att leka med   . Det var vassa sprängstenar som tittade upp och dom vill jag täcka över.

Den här tomten har en äldre man köpt med sin ca 35 år yngre Thailändsak flicka. Självklart sågade dom ner varenda buske. Här ligger mina hundgårdar så självklart skäller nu hundarna mkt mera. Vilket självklart stör dom   . Nu börjar dom vänja sig vid att det springer folk där bakom i ett men jag gillar inte insynen som har blivit och idag kom jag på en genial ide   

Perre fick ge mig körlektioner på dumpern. Sedan följde han motvilligt med ut på vägarna för att sno tillbaka mina buskar. Ha ha ho ho vad jag garvade   .  Tok kärring ute på dumper och sladdar med efterjagande grävmaskin för ngr ynka buskar skull . Men nu är det en prinsip sak och kommunen eller vem det nu är som påstår att dom äger mina buskar kan ta och hoppa   

Här står MINA buskar och bara väntar på att matte ska rädda hem dom   

Jag var så uppeldad så vi fyllde hela jäkla dumpern och så fick Perre fylla skopan innan vi rattade hemåt. Jag såg knappt vart jag körde   och självklart hoppade växeln ut, men bilarna väntade så snällt på mig och mitt lass   

Väl hemma igen satte vi igång och planterade om dom arma buskarna. Ngr fick bli häck mot nya grannen.

Många av mina svunna 4-benta vänner ligger begravda här   . Flyttade om min lilla minneslund   

Hittade en begravd glasflaska när jag började gräva   

Och en väldigt stor daggmask kom glidande förbi....

Undra om dom blir förvånade när dom upptäcker att allt är borta?   

Känns faktiskt lite roligt, nästan som om jag pallat mina egna buskar. Men rätt ska vara rätt. Jag har köpt dom, vattnat och skött dom i 4 år, fått löfte om att allt skulle hem igen, vilket troligen aldrig kommer att ske.

Nu löste jag det på mitt sätt. Egentligen är dom inte så fina längre, men det gör inget. Nu är dom hemma igen....och jag har lärt mig att köra dumper  och fått revansch 

                                                  


                  Bye bye / Susan