Lizzie har fått sitt första cert.

Nej skumpan flödar inte och ngr glädjetjut går inte att höra   

Råkade av en slump läsa på Lizzies Pappas fb sida att han tyvärr har fått IGS och flera av hans valpar har insjuknat eller bara testat positiva som bärare för IGS. Jag kan bara lyfta på hatten och ge Gunnel Bodström en eloge över  hur öppet och ärligt hon går ut och talar om hur det står till   

Eftersom jag själv inbillar mig att Lizzie är en extremt bra bc planerade jag, om mina misstankar bevisade sig sanna ta en kull valpar   på min sockerbit i framtiden och jag har redan börjat kika på hanar.

Jag ringde upp Inga-Lill och Olle som fött upp Lizzie och vi bestämde oss för att åka och testa alla våra hundar ( dom har 3 st bc )

Tyvärr så visade sig att Lova och syster Gippa är bärare av IGS men mamma Reva är fri. Mitt blodprov tog inte autobahn hem så det kom 2 ve senar, och även Lizzie har IGS   

Först blev jag ledsen men när jag läst på lite om sjukdomen kändes det helt ok. Hon kan inte bli sjuk och behöver ingen medicin vilket är viktigast för mig.

Jag har här klippt ut från Revalilla hemsida lite info om IGS:

Imerlund Gräsbeck Syndrom

För att lämna in en test gör man så här:man går in på http://laboklin.com/pages/php/news.php?lang=en 

sen trycker man på genetic - och sen på
Genetic diseases

scrolla ner och tryck på Imerslund-Gräsbeck syndrome -

under testing procedur - trycker du på - lab order genetic. - Submission form Genetic / Hereditary diseases   Dog/Cat   (PDF 132 KB) -  sen är det bara att skriva ut sidan och fylla i den för hand - det går inte att fylla i på datorn.

Sen tar du med ifyllt papper till din veterinär så tar dom blodprov och skickar in det till Laboklin i Tyskland.

Hur mycket det kostar vet jag inte ännu.

Testet tar cirka 2 veckor innan man får svar.

IGS är en mutation, som innebär att hunden inte kan ta upp vitamin B1Enkel recessiv nedärvning – båda föräldrarna måste bära anlaget för att avkomman ska bli sjuk.

Symtom: Symtombilden kan variera väldigt mycket, vilket har gjort att den är svårdiagnosticerad. Dessutom är det inte känt bland veterinärer att den förekommer hos Bordercollien.

Typiska symtom är
Trötthet
Mycket dålig päls: matt, beskrivs som gråaktig som om det vore en gammal hund
Avmagring
Anemi – kroppen bryter ner de röda blodkropparna.
Speciell typ av protein i urinen
Infektionskänslighet – en enkel infektion kan utlösa sjukdomen.
Inre blödningar
Eftersom näringsupptaget inte fungerar kan det även leda till kramper.

Obehandlat leder det till döden.

Behandling: livslång behandling med injektion av B12 (hundar kan ej ta upp B12 via tarmen). Fungerar jättebra. Hunden blir helt frisk.

Debutålder: 12v – ca 2 år. Eftersom hundar är födda med en depå av B12 i levern, så klarar dom sig på det – tills det börjar ta slut
Vi vet i dagsläget inte hur många hundar som är bärare av genen, men det finns en misstanke om att den kan vara ganska väl spridd.

Gentest:
Laboklin i Tyskland
SLU i Sverige – kommer att finnas tillgängligt inom en snar framtid

Observera: En Bordercollie kan vara mager under sin uppväxt utan att för den skull vara drabbad. Vi har en aktiv ras som ibland är svår att hålla i hull. Pälsen kan tillfälligt vara dålig av helt andra skäl.

AR har diskuterat frågan och kommit fram till följande:
I dagsläget lämnar vi ingen generell rekommendation om gentest. Däremot är det väldigt viktigt för alla att veta om att sjukdomen finns.
Om man vet att sjukdomen finns i släkten är det klokt att gentesta. Eftersom IGS har en enkel recessiv nedärvning, ska man uteslutande para bärare med fria individer.
Om man känner sig orolig så är det mycket billigare att göra ett gentest än att starta en utredning.

Till sist: En vädjan till er som gentestar. Skicka in resultaten till Avelsrådet. Vi behöver underlag, för att veta hur det verkligen står till i vår ras.
Om vi ser att det finns ett behov, så kommer vi att publicera resultaten.

Mary Lundgren
Avelsrådet

Jag har anmält mitt resultat till SVAK och hoppas flera kommer att testa sina bc:n så att man får reda på hur utpräglat det är. Men jag är lite besviken på SVAK.

Detta är deras råd på hemsidan:

AR har diskuterat frågan och kommit fram till följande:
I dagsläget lämnar vi ingen generell rekommendation om gentest. Däremot är det väldigt viktigt för alla att veta om att sjukdomen finns.
Om man vet att sjukdomen finns i släkten är det klokt att gentesta. Eftersom IGS har en enkel recessiv nedärvning, ska man uteslutande para bärare med fria individer.
Om man känner sig orolig så är det mycket billigare att göra ett gentest än att starta en utredning.

Till sist: En vädjan till er som gentestar. Skicka in resultaten till Avelsrådet. Vi behöver underlag, för att veta hur det verkligen står till i vår ras.
Om vi ser att det finns ett behov, så kommer vi att publicera resultaten.

Hade det varit schäfern tror jag inte dom hade tyckt att det var OK att para en fri med en bärare men det kanske är för tidigt att säga ännu. Jag hoppas att många testar sina hundar så att man får reda på hur utbrett det är. I dagsläge skulle inte jag köpa en valp om inte båda föräldrarna är testade.  Det är inte så många som har gjort testen ännu men väldigt många av dom har IGS så jag är oroad.

Pratade med en kvinna som inte ville testa för hon ville inte lägga 700 kr på ngt i onödan. Men det är väl inte i onödan att reda ut hur utbredd en sjukdom är? Också viktigt för uppfödaren att veta hur det står till.

                                                  
                Bye bye / Susan